Vi vet idag att tidiga åtgärder kan förhindra att läs- och skrivsvårigheter uppstår. Trots det upptäcks väldigt många elevers svårigheter först i samband med att de börjar mellanstadiet, ibland till och med ännu senare. De texter eleverna läst under lågstadiet har varit relativt enkla och språkligt förutsägbara, vilket medfört att lärare överskattat elevernas egentliga förmåga. Man har helt enkelt inte upptäckt att de har svårigheter. På mellanstadiet över går man från att lära sig att läsa till att läsa för att lära sig. Läsningen handlar istället om att inhämta kunskaper och därmed blir texterna mer avancerade. I och med det ställs det större krav på såväl läsflyt som språklig förmåga för att förstå det man läser.
 
Det är naturligtvis problematiskt att eleverna har gått så pass många år i skolan utan att deras svårigheter tidigare har upptäckts. Chansen att lyckas skulle ha varit betydligt större om skolan i ett tidigt skede insett problemet. Det är därför positivt att man mer och mer börjat belysa betydelsen av tidiga insatser för enskilda elever. Men självklart räcker det inte med att upptäcka vilka elever som har svårt med att läsa, vi måste även veta vilka insatser som ska sättas in för att gynna elevernas läsutveckling. Här kan vi ha stor hjälp och vägledning av de två stora svenska metastudier som genomförts under senare år, bland annat SBU-rapport (SBU, 2014) och vetenskapsrådet (Taube m.fl, 2015).

Men självklart räcker det inte med att upptäcka vilka elever som har svårt med att läsa, vi måste även veta vilka insatser som ska sättas in för att gynna elevernas läsutveckling.

Läsförståelse och The Simple View of Reading
Det är först under senare år som läsförståelse har fått ett större utrymme i läsforskningen och det har även påverkat läsundervisningen – mer fokus läggs numera på att undervisa i läsförståelsestrategier. För att förstå det lästa är ju också själva poängen med all läsning. Men finns det inte en risk att man missar annan betydelsefull läs- och skrivundervisning om för mycket fokus läggs på att utveckla strategier för att förstå? För hur säkra kan vi egentligen vara att problemen med att förstå texter alltid bottnar i avsaknad av just läsförståelsestrategier? Och hur vet vi att det just är träning av läsförståelsestrategier som alltid är den bästa åtgärden för att komma åt problemen med läsförståelse? Och kan man verkligen vara säker på att övningar i läsförståelsestrategier är den bästa preventiva insatsen?
För att svara på ovanstående frågor bör vi först och främst ha klart för oss vad som orsakar svårigheterna med att förstå.
 

För att uppnå en god läsförståelse och kunna använda sig av olika läsförståelsestrategier krävs det framförallt några grundläggande och helt avgörande förmågor; dels att kunna avkoda texten och dels att ha en språklig förståelse.
 

För att uppnå en god läsförståelse och kunna använda sig av olika läsförståelsestrategier krävs det framförallt några grundläggande och helt avgörande förmågor; dels att kunna avkoda texten och dels att ha en språklig förståelse. Detta kan förklaras med hjälp av formeln the Simple View of Reading: 
                                                                              L = A x F
Formeln innebär att läsförståelse (L) är lika med avkodning (A) multiplicerat med språklig förståelse (F). Det betyder att såväl avkodning som språklig förståelse är nödvändiga faktorer för att uppnå läsförståelse (Gough & Tunmer, 1986). Om någon av faktorerna fallerar blir konsekvensen en bristande läsförståelse.  
 
Även när vi arbetar preventivt med läsförståelse måste vi alltså först och främst ha klart för oss vad som kan vara de svaga läsarnas grundproblem. Med andra ord kan bristande läsförståelse kan mycket väl bottna i brister i avkodningen eller den språkliga förståelsen. Men svårigheterna kan bottna i brister i både avkodning och språklig förståelse. För att tydligare åskådliggöra detta kan vi dela in de svaga läsarna i undergrupper. Det är något som vi kommer att ta upp i nästa del.
 
Referenser
Gough, P. & Tunmer, W. (1986). Decoding, reading and reading disability.
Remedial and Special Education 7, s. 6–10.

SBU (2014). Dyslexi hos barn och ungdomar. Tester och insatser. En systematisk litteraturöversikt. SBU-rapport nr 225. Stockholm: Statens beredning för medicinsk utvärdering.

Taube, K., Fredriksson, U. & Olofsson, Å. (2015) Kunskapsöversikt om läs- och 
skrivundervisning för yngre elever. Stockholm: Vetenskapsrådet  

Del två kommer inom kort!